Mamin

Igår när jag skulle sova så låg jag och tänkte på hur våra val i livet präglar oss.

Kom att tänka på gymnasievalet och hur min mamma verkligen var emot att jag skulle gå i en skola i Sundbyberg. Du kommer aldrig orka åka dit fram och tillbaka varje dag sa hon. Med facit i handen så hade jag inte världens bästa närvaro under gymnasietiden. Men jag ångrar inte för två sekunder att jag gick i den skola som jag gjorde, jag hade tre underbara år i Matpedagogerna och fann mina allra bästa vänner där och vill inte ens tänka på hur livet skulle vara utan dem. Men tänk vad annorlunda saker hade kunnat sett ut!

Eller jobbet på Giovanni.. när jag provjobbade där första gången så hatade Bashar mig. Han tyckte att jag var förvirrad, ful och hade inga somhelst planer på att låta mig komma tillbaka.. så var det den där lördagen när Anette satt på Giovanni och han inte hade någon personal. Hon ifrågasatte varför han inte ringde mig och då var han så illa tvungen. Kommer fortfarande ihåg den morgonen han ringde mig.. jag var lite smårädd för honom och det enda han sa var "Var här om en timme" Bråttom vart det! Sen den dagen var det Giovanni och jag. :-) och utan Giovanni hade jag aldrig träffat Linda eller Sarali eller Stefan och saker hade också varit helt annorlunda.


Åh vad glad jag är över att saker blivit som de blivit, jag vill aldrig vara utan er!